Rätta mig om jag har fel men Dead Ringers är den enda filmen av David Cronenberg som jag har sett. Och den bästa. Nej, förresten, jag rättar mig själv: jag har sett en annan. Den var sämre.
I huvudrollerna i nämnda dramaspännare ser vi Jeremy Irons och Jeremy Irons. Jeremy Irons spelar Beverly Mantle och Jeremy Irons spelar Beverly Mantles identiska tvillingbror Elliot, som också heter Mantle. Tillsammans går de turvis i säng med samma kvinna, bakom hennes rygg. Men de är bägge toppgynekologer, så de vet nog vad de gör. Den deterministiska banan är sopad för följande: Någon blir självfallet förälskad, någon tar självfallet till den hederliga disconålen, någon designar självfallet egna gynekologiska instrument. Denna någon är självfallet någon av Jeremy Irons karaktärer, bröderna, vars favoritpatient är varandra.
Utdrag
”Elly … Elly … Elly …”
(inget svar)
Filmen är stundvis kuslig, klaustrofobisk (jag såg den i en hiss) och rent av rubbad. Med andra ord: något som man kan relatera till. Jeremy Irons skådespelarinsats är inget mindre än imponerande. Jeremy Irons har däremot en hel del att ta lärdom av sin motspelare, Jeremy Irons. Musiken är atypisk för genren och är liksom filmen kusligt melodramatisk – vacker och deprimerande på samma gång. Som Roland. Fungerar fenomenalt. Inte till en begravning kanske, men bröllop. Den kvinnliga huvudrollen skuggläggs tyvärr av Jeremy Irons och Jeremy Irons. Den kvinnliga huvudrollen – hon med det där namnet som jag har glömt men som klingar franskt – är felvald till sin roll om man frågar mig. Hon kunde ha ersatts av exempelvis Jeremy Irons.
Är inte Beverly ett flicknamn?
Inlägget Dead Ringers (1988) av David Cronenberg dök först upp på Roland Recenserar.